Du var stark varje dag. Glad varje dag.

Vi träffades via jobbet ett bra tag sedan. I början pratade eller hängde vi inte så mycket pga olika avdelningar osv.

Sen fick jag dock veta via villovägar att du och Erik hade blivit tillsammans. Efter det hann det bli en och annan aktivitet. Vi har varit på en del AWs och fester tillsammans, firat midsommar vid några tillfällen, av vilka vissa började alldeles för tidigt med Baba Jaga och slutade också alldeles för tidigt. Inte för dig men för mig och Erik :)

Vi har frusit många kvällar på Zinkensdamms IP i december, januari, februari för att se Bajen Bandy, med jäger eller andra tyska örtlikörer för att hålla oss varma. Vi har delat säsongskort till fotbollen, sett Bajen förlora en massa matcher mot bottenlag. Vi hann ju se när de vann en massa också tack och lov.

Vi har hunnit med grillkvällar hos er, 2 flytt och andra diverse aktiviteter. Aldrig någonsin såg jag dig arg, förbannad eller orättvis mot någon. Möttes alltid av stor värme och leende på läpparna.

Från din minnesceremoni tog jag med en bild av dig på Zinkensdamms IP där du håller halsduken "Just idag är jag stark"

Även efter du fick din diagnos försvann inte den värmen, positivitet och glädje jag minns dig med. Det är så jag kommer att minnas.

Du var stark varje dag. Glad varje dag. Tack för alla fina minnen Elise. Vi ses en vacker dag.

Puhka rahus!